söndag 6 mars 2011

.... nu blir det champange - första glaset....

.... för nu är det exakt 1 år sedan jag med stapplande steg startade Luvans seglarblogg.

Att bara få till "designen" tog mig en hel natt!!!! Fattade inte mycket så vi pratar verkligen trial and error. Jag ska redan nu tacka Anders Kihl som varit en klippa i allt. Han har fixat så att jag har koll på statistiken, som kommer sen, och det är han som såg till att "dressa" om för ett tag sen. Thanx @Kihlanders! Mitt första inlägg handlade också om de tekniska vedermödorna och om att vi gått på grund.... Det känns väl inte så smart att flasha med den bedriften det första man gör.....

Tanken från början var att bloggen skulle handla om lite av varje. Och spridningen var stor, vill jag lova. Det var allt från bilder på basilikaplantor, fruktskålen i köksfönstret, trädgårdsarbete och brödrecept. Fast det var så gott så det får ni här igen!

Det har också handlat en del om C:s och mina resor. (Det är lite tråkigt att den häftigaste resan - till Brasilien och Amazonas - är loosad nånstans. Kommer inte åt bilderna så därför får ni inte se krokodilerna och anacondan..... eller Rio de Janeiro och Jesus-statyn.... eller våra dagar långt, långt, långt in i Panaibadeltat...)

Men jag har skrivit en del om bland annat Indien. En fantastisk resa och halva hjärtat är kvar där. Vi brukar normalt sett aldrig åka tillbaka till ställen vi varit på , men här får vi nog göra ett undantag!

Bland de sidor ni varit mest inne på är de från Ecuador och Galapagosöarna. Fast det kanske inte är så konstigt - vilken resa, vilket äventyr!



Efter ett tag kändes det lite spretigt och det blev färre, och färre och färre som var inne på sidan. Och det är väl inget att hymla med - man vill ju få så många besökare som möjligt!  Helst vill man att folk ska vara inne varje dag... minst! Ett tag var jag nästan inne på att lägga ner, men så fick jag ett råd från Peter Gustafsson. Han om någon borde ju veta. Han har Sveriges och kanske Europas största, och bästa seglarblogg, Blur. Han tyckte att jag skulle fokusera på seglingen och båtlivet. Jag tänkte till och det kändes som en bra idé. Jag ändrade "affärsidén" till att "handla om Västkusten, båtar, segling och om att njuta av livet på havet - oavsett var i världen det finns...." På så sätt kunde jag ändå få in lite annat.... smart va? Jag började också kolla in lite mer på andra liknande bloggar och hemsidor och helt plötsligt var vi några som började länka till varandra. Och på så sätt blev det fler besökare! (Även detta var ett tips från Peter) Ni hittar dom till höger under "LÖPSEDEL" och "MINA FAVORITER"

En ganska stor del av vårt seglingsliv handlar om att kappsegla. Mest har det varit mindre tävlingar och framför allt klubbtävlingarna i SS Fram. Antalet deltagare är inte så många och banorna kanske inte de svåraste. Men banne mig att det är mycket prestige och psykningar. Jag har flera gånger skrivit om våra kära ärkefiender -  Bröderna F, särskilt inför Johnnie Walker Cup 2010. Att vi sen snodde vandringspriset från dom gör ju inte saken sämre....

Vi har också kastat oss ut bland de stora grabbarna t ex i den blötaste tävlingen förra året: Stora Oset Race. Man är förmodligen lite galen när man kan sitta i regn 5-6 timmar och se alla andra båtar försvinna framför sig.... och tycka att det är så roligt!

Vi startar i Bohusracet 2010
Det största äventyret var ändå Bohusracet. Man seglar shorthand - vilket mina kära landkrabbor -  betyder att man bara får vara två i besättningen. Oavsett hur stor båt man har. Banskissen säger lite om hur jobbig tävlingen är. De som seglade snabbast var ute i 25 timmar och de som var sist i mål, 42 timmar. Vi bröt efter 16 timmar för att vi fick segelhaveri. Kändes så där kul, men jag är inte säker på att vi hade fixat hela racet. För jag blev både sjösjuk och rädd.

Har ni inte läst nåt annat inlägg så läs ändå detta. I dag kan jag se att jag skriver både om min rädsla och skräck men jag kan också se lite djävlar anamma.... Det ska jag försöka ta med mig och plocka fram nästa gång jag behöver det! (Lite knäppt är det! Den natten grät jag så datorn riskerade fuktskador, och det blir en liten klump i halsen nu också - bara att skriva om det....) Den natten fungerade bloggen lite som terapi och debriefing.

Det roliga med tävlingen var annars att besöken bara ökade och ökade och ökade. Fattade ingenting förrän jag uppäckte att Blur hade lagt till vår båt (=bloggen) som en av de besättningar han rekommenderade att följa. Kände mig ett tag som den nya bloggdrottningen.... Galet - det är i seglarkretsar lika mycket värt som helsidesannonser i de häftigaste tidningarna. Tack snälla Peter för allt stöd! Det är också nu den i särsklass mest besökta sidan skrivs.

I september var jag med på tjejeskader. Det var Stina Jansson som "lurade" med mig.... Nä så var det inte alls!!! Jag hade anmält mig och blev tillfrågad om jag ville vara skeppare. Kan inte, vågar inte, törs inte.... och alla andra argument för att inte säga ja. Då gjorde jag och Stina (som jag faktiskt inte träffat innan) en deal. Hon lovade att vara skeppare i praktiken men att jag skulle vara det formellt. Så blev det inte!!!!!! Allt finns dokumenterat i en artikel i Västpricken som jag fick möjlighet att skriva. Tack snälla Stina för att du utmanar mig....

Vinter, kallt och is stoppar inte en sjöbjörn som mig. Stina erbjöd mig och C att tillsammans med några andra "galningar" följa med henne på julbordssegling till Salt & Sill. Galet och en upplevelse utöver det vanliga. Att det sen var det bästa julbord jag någonsin ätit gör ju inte saken sämre.

Tjörnekalv

Det senaste i "året med bloggen" är ju så klart min födelsedagshelg på Väderöarnas Värdshus.Trots god mat, trevligt sällskap, badtunna och ett fantastiskt väder så är ändå upplevelsen av att ha åkt isbrytare bäst. Tror nästan att jag är lite kär i Lille Joel.....

Tallriksis på Väderöarna
I dag är en del av bloggen fortfarande väldigt mycket : båten, havet och jag (och C så klart!!!) Men den har också blivit mera lik andra seglarbloggar. Vi "snor" av varandra och många gånger skriver alla om samma sak samtidigt! Men ju mer jag läser och lär mig, ju mer intressant tycker jag att det är, och då vill jag ju sprida detta vidare. Fasst visst är det roligt när man hittar nåt som inte alla andra har, t ex ett gammalt klipp från  VM för 12:or i Luleå.

Jag vill särskilt tacka några människor och bloggar jag träffat på under året, de flesta tack vare bloggen. En del även i det "riktiga" livet:


  • Peter Gustafsson och hans Blur. Ett måste i seglarvärlden och min "bloggmentor"
  • Stina Jansson STINASINFORMATIVA - Tar aldrig ett nej för ett nej - en förebild!
  • Roger och Helena och S/Y Magda - Nefi:s lillasyster...... med sååå snygga lösningar på allt!
  • Johan Larkander  - Min "hovfotograf". Han fattar inte själv hur bra han är!
  • Annika Johansson som var den som fick mig att börja blogga! (Du, jag och Gullan.....)
... mer champange.....?  Det kommer mera!

6 kommentarer:

STINAS INFORMATIVA sa...

Grattis till första året!Nu får vi hitta på nya utmaningar! Jag skall lära mig hantera en 65-fotare och en 45-fots katamaran. Vad skall du göra?

Anders Kihl sa...

Det var i sanning ett svulstigt inlägg, tack för omnämnandet.

Luvan sa...

Once a year, Anders! Nästa år kommer det att bli dubbelt så långt!!

Johan sa...

Grattis på ettårsdagen! och stort tack för omnämnandet och all publicitet :)

/Hovfotografen

Anonym sa...

Grattis Ewa!

Du är inte bara en duktig bloggare. Du är världens bästa granne också. Kram från grannen och "lånehunden"

Blur sa...

Grattis - och kul att jag kan få vara med och bidra.

Kör hårt!