... man är kallad till skepparmöte....

Jojo, man kommer upp sig här i livet! Tjejhelgen med eskaderseglingen "Qvinna ombord" ska utvärderas, och jag var ju ändå skeppare (som om nån av er har missat detta!!!).  Tar nog ändå med mig min "co-skipper" Stina, för det är tack vare henne som jag fortfarande lever lite i hybris och tycker att jag kan....

Det är ändå konstigt att man (=jag) inte riktigt vågar lita på att jag kan. I jobbet, är det nästan tvärtom, då "kräver" jag nästan bevis på att jag har fel (... lite hybris igen....) I vilket fall så har jag funderingar och tankar på hur man kan underlätta för såna som mig att inte bara "ta pinnen" utan också våga vara skeppare. I bland är det små puffar som ger stora förändringar.

Vår kappseglingshistoria fortsätter, även om jag inte var med i helgen. C körde själv och var 6:a (av 17 båtar) i helgens "Kräftköret". Starten gick i Hinsholmen , via Vrångö/Kungsö och sen Styrsörännan tillbaka. Det hade börjat lungt men blåst upp ganska bra fram på dan. Ni som varit i Rörvik förstår att han hade problem att lägga till.

Sa jag att jag ska skriva i Västkustpricken? (För er mina kära landkrabbor innebär det att skriva en artikel om tjejhelgen i Svenska Kryssarklubben, Västkustkretsen medlemstidning)

... jag tar ledigt idag....

... och i stället får ni en länk till kära gamla Gullan. Den kvinnan har då ett råd för alla....
Gullans husmorstips Var får människan allt i från?

... adios amigos....

Så var det dags att ta farväl av tjejerna och dra sig hemmåt. Men först efter långa diskussioner om vad som varot bra och vad som kan förbättras. Meningarna var också delade när det gällde att göra om eskaderseglingen till att delta i "12-timmars" nästa år. Jag tycker att det verkar som en lysande idé, men några tyckte inte att det var kompetenta nog. Frågan är om inte den inställningen är typsikt kvinnlig. Killar hade knappast resonerat så! Det går ju faktiskt att bryta, om nåt händer.

Fråga mig, jag vet!  Kolla på Vi tävlar..., och scrolla ner till "... mitt i natten" och "Segelhaveri" så kan ni själva läsa om eländet i somras.....

Jag hade ju redan på kvällen fått lite skepparhybris, å den höll i sig även på söndan. Med hjälp av Stinas diskreta instruktioner så satte vi storen direkt och gled i väg hur snyggt som helst. Nåja, det bidde lite knasigt så först backade vi ett tag...... Nu var det bara rätt ner i Kalvsund och vad hittade vi där? Jo, en Bavaria 33:a som vi började "kappsegla" med.  Den visade sig tillhöra en av Stinas fd elever på utsjöskepparen så nu blev det blodigt allvar!!! Det trimmades och pikades och se på f-n vi drog om dom - tjoho!! Stina hade inte överdrivet när hon berättade om sina tävlingsinstinkter!!. Visserligen körde dom om oss senare men ändå! Vårt LYS är 1.10 och deras 1,19!!

Allt gick bra och vi (= jag) gjorde en perfekt tilläggning hemma i Rörvik. Lite trötta men boostade på självförtroende konstaterade vi att helgen varit hur rolig som helst, och att tjejer kan! Carina blev så peppad att hon direkt anmälde sig till tjejeskadern i Grekland v. 40. Jag funderar......

Att jag klantade mig och fick bommen i huvet talar vi tyst om!

... det var spegelblankt...

... vatten när vi vaknade på Vinga på lördan. Solen bara vräkte ner, men som sagt det var inte segelvindar precis.

Efter skepparmötet, där vi egentligen bara konstaterade att det inte blåste, och att vi skulle vara på Hyppeln senast 16.00 så var det dags för en guidad tur på Vinga.

Jag följde inte med eftersom jag gått den innan, och dessutom skulle jag ju ragga upp lite diesel. Nu hade jag ju sån tur att det var känt folk där och med 10 extra liter så kunde vi dra iväg vid 12-tiden. (Verkade ändå som om mina gastar hade rätt i sin analys om "stadiga kvinnor på däck" för med påfyllning så gick motorn perfekt!) Gissa om alla som låg och väntade på plats blev glada när 5 båtar drog samtidigt.

Dagen var tänkt att användas till olika typer av övningar etc. Vår båt hade tänkt att träna på stoppsträckor från olika vindar och hade tänkt leta upp nåt lämpligt kardinalmärke. Men vi nöjde oss med en liten flagga (markerade förmodligen nåt nät...). Det gick lika bra och passerande båtar trodde väl vi var tokiga, men det var jättenyttigt för mig och nästan nödvändigt att ha känsla för om motorn lägger av. Jag har ju svårt att läsa vindarna om det blåser för lite, så det blev ju också några "pinsamma" stunder när jag inte hade koll på ens vart vi var på väg (..nästan).

Väl på Hyppeln så blev det lite sen lunch innan eftermiddagens övningar började. Varje båt blev en "station" - i vår var det Stina som pratade sjukvård ombord. I andra var det t ex ögonsplitsning (mina kära landkrabbor - detta får ni som övning att googla fram själva) eller väjningsregler. Roligt och lärorikt. Också kul att se de andras båtar, allt från Malö 38:a till HR 31.

Kvällen överraskning blev när det mitt i middan kom två killar och gav oss en hel säck med nykokta kräftor. Alla stora kastruller och bunkar kom fram och det blev en fullständig orgie i kräftor. ME LIKE!!!! Resten av kvällen ägnade vi oss åt att antingen småskratta, gapskratta eller tjuta av skratt. Däremellan var det väl mest ett ständigt småfnitter. Tänk att man kan ha så roligt - så länge! Å Carina fyllde år - Hurra, hurra, hurra, hurra!

Nu började jag komma in i skepparrollen, (kanske tack vare några glas vin...) så innan vi somnade så informerade/beordrade jag min besättning att packa ihop sina grejer innan vi skulle lämna Hyppeln dan därpå. Jojo, ni märker vilken pondus man får.... börjar närma sig hybris....

Vi somnade i alla fall gott till skratten från tjejerna i de andra båtarna - särskilt i en. Dan därpå fick vi reda på anledningen till deras skrattorgie, men min uppfostran och prydhet hindrar mig att berätta vidare! Säger bara att man vet aldrig vad som syns på skotten i en Malö 38:a ...

I morgon skryter jag vidare om när vi satte segel direkt och tvålade till en Bavaria 33:a....

... vi drog förbi en Bavaria 33:a

... när vi gick hem i från Hyppeln i söndags! Fast vi kanske ska börja från början.

I fredags eftermiddag träffade jag mina två seglarkamrater - Carina och Stina - för första gången. Inte mycket tid för småsnack, vi var redan sent ute och skulle egentligen träffa de fyra andra "tjejbåtarna" kl: 17.00 på Vinga. Efter lite mackel att komma ifrån bryggan (... det började ju fint för mig som skeppare....) och tack vare Stina, så kom vi i alla fall i väg. Närmsta och snabbaste väg var det som gällde. Det blev varken eller! Vi tog Styrsörännan ut, men när vi gjort vårt kanske femtitrettonde slag och vinden började dö ut, så var det järngenuan som gällde.

Allt gick väl bra, ända tills vi kom till Vinga. Har varit där hur många gånger som helst, men aldrig sett så mycket folk och båtar. Djungelns lag gällde så då blundar man och tittar bort från skylten som säger max 3 båtar på nocken.....

Mitt i tilläggningen så hostar motorn till och håller på att lägga av. Jag tittar vädjande på Stina - som står på däck - "HJÄLP - KOM NER - NU ÄR DET PÅ ALLVAR!!!!" Stina kikar på mig, blinkar med ena ögat och skakar på huvudet - det där fixar du själv! (Ni har väl förstått att Stina var en förutsättning för att jag skulle vara skeppare - och att Stina gett sig f-n på att det var just det jag skulle vara!!!) Med hjälp av hennes små diskreta signaler med händerna så lyckades jag lägga till hur snyggt som helst. Tror knappt att Carina ens hade fattat vad som hände.

Anledningen till motorns hostattack visade sig vara en kombination av ganska lite diesel kvar i tanken och "ordentliga kvinnfolk" på däck. Tanken lutade alltså lite framåt, om ni fattar. Jag vill å det bestämmdaste göra klart att detta var på intet sätt min analys, utan den är Stinas och Carinas! Tack och lov fanns det kännt folk på Vinga som delade med sig av diesel på morgonen så det löste sig.

Vår båt var fylld av massor med mat, jättegod mat, och en massa ytterligare mat. Å då har jag inte ens nämt all frukt och choklad och ost och kex..... Vi lyckades knô oss in på "Brända fläsket" (för er mina kära landkrabbor betyder det grill- och matplatsen). Tyvärr var ljudvolymen så hög eftersom det var så fullt med folk att det var en omöjlighet att kunna prata med tjejerna i de andra båtarna.

Efter några timmar så blev det ännu värre då en självutnämnd kvinnlig "programledare" med en förskräckande talang för busvissling tog över. Hennes man hade gitarren med sig och f-n ta den som inte var tyst och lyssnade!!!! Vi struntade i "showen" och kröp till kojs.

... lördagens aktiviteter kommer i morgon.....

Jag laddar....

... för helgens tjejsegling. Innebär ju inte särskilt mycket problem, allt finns ju egentligen redan på plats i båten. Har i alla fall köpt vin till oss - "segling kräfva dessa drycker". Resten fixar min "besättning". Jo så är det! Som skeppare lutar man sig stillsamt tillbaka och låter andra fixa både matsedel och inköp. Själv har man ju andra och viktigare saker att tänka på (??....... ??) Fast jag har faktiskt planerat säkerhetsgenomgången, och det är nog så viktigt!

Vädret verkar vara på vår sida i helgen. Goa vindar och sol mest hela tiden. 

Ni vet ju vid det här laget att jag har en extra faibless (stavas det så.... ?) för motljusbilder, så här får ni en till - Donsö Svartskär i söndags. Några minuter innan det brakade loss..... Bilden är tagen strax innan bilden i gårdagens inlägg - fast vänd utåt i stället för mot land (??) Ja, ni fattar!