Klockan är 01.11 och jag kan inte sova! Kan bero på flera orsaker. Den första kan vara att vi ligger i Smögen mitt emot Restaurang Skäret som har en pianobar. Högt som f-n men vad gör det, när det är en fantastisk sångare/pianist. Har gogglat mig fram till att han nog heter Roger Rådström. Han kör alla mina gamla favvisar; allt från Beatles till senaste "snitt". Borde väl kanske bli irriterad men inte då!
En annan orsak kan ju vara att "träningsvärken" i ryggen verkar mer och mer luta åt nån form av inflammation i ett muskelfäste. Det har ju hängt i ett par dagar och inte blev det väl bättre efter sista dygnets övningar. Att kryssa i drygt 10 timmar i ett sträck, i vår lilla båt som kränger ganska ordentligt innebär att man måste ta spjärn hela tiden. Normalt inga problem, men är man lite justerad så....
En tredje orsak är att jag nästan har sovit färdigt! Ja, går man och lägger sig strax efter 19.00 så blir det så. Det blev en liten "pyskologisk" flashback i dag. Kom inte riktigt igång, var jättetrött - även om jag sov gott på förmiddan. Ville bara dra täcket över huvudet och sova vidare. Tror faktiskt att det beror på att jag nog blev ganska rädd i natt och att varken kroppen eller huvudet klarade av att sortera det rätt. Det är lätt att vara lite kaxig och raljera men faktum är att jag tänjde på mina gränser rejält.
Undviker ju normalt att gå ut i vindar över 10 m/s. Tycker inte särskilt mycket om böket och stöket som det innebär. Vi måste ju också börja reva vid ca 8 m/s (vilket vi inte hade gjort i går - "glömde" väl av det....) annars blir det bara tungt och kränger för mycket.
Problemen började efter rundningen av Hätteberget. En slör/plattläns i den vinden och de vågorna innebar ju att det bara rullade, och rullade och rullade - åt alla håll och kanter. Visst hade det blivit mycket bättre med spinnakern men är man nybörjare på det seglet så är man. Är det dessutom mörkt och man inte har nåt att fästa blicken på så fixar jag inte att hålla nån riktig kurs. Med C framme på däck, i mörkret - ganska ovan han med, men att sätta spinnaker - så blev det tilt och helt svart i huvudet. Jag ser inte C, vågorna kändes gigantiska, även om de inte var det och jag hade noll koll på var vinden kom i från. Vi avstod alltså från, det enda seglet som kanske räddat oss från resten. Eftersom det, med vår orevade stor och med vanlig fock, blev sån sjögång så var det ju så klart bäddat för sjösjukan! Höll ändå ut tills vi hade koll på positionen, vår lilla GPS är inte till särskilt stor hjälp att ge nån översikt mitt ute i havet. Nä, här gäller vanligt hederligt sjökortsarbete.
Enda fördelen var att jag var så upptagen med att må illa att jag för ett par timmar inte orkade med att vara rädd också... Stackars C, inte för att jag varit till nån större hjälp de senaste timmarna, men ändå. När focken sen lossande och rasade i vattnet, blev jag så rädd att sjösjukan gick över - halleluleja! Vi låg ju inte så långt ifrån Smögen. Konstigt nog var det inte bara skönt. Skulle vi bryta så kändes det som om det skulle vara ett medvetet val, inte så här. Som sagt - visst kan jag låta lite raljerande och kaxig men ibland är det inte riktigt hela sanningen...
Nu har det börjat regna och åska över Smögen - min nyfunna pianobarfavorit har slutat spela, så jag går väl och knyter mig igen!
1 kommentar:
Hua! Det verkar ju vara jätteläskigt att segla. Det känns tryggt att ni befinner er så nära en pianobar nu.
Skicka en kommentar