Ni kanske trodde att jag skämtade, men inte då! På söndagen - efter en fantastisk middag - vaknade vi av att solen vräkte in i alla fönster. Ytterligare en magisk dag. Lagom till frukost fick vi reda på att havet hade frusit till. Det var is från land och ut, och förbi, Väderöarna. Men hallå eller - lite spännande fattar ni väl att det var! Nu anade jag väl i och för sig att det inte var t ex Oden som de kallat hem från Arktis för vår skull.... men ändå.... Under tiden gick vi omkring på ön och bara njöt. Ja, vart man än tittade så fanns det ett motiv, värt att fota!
Äntligen så kom då ...... lille Joel..... Ja han var inte stor, men förmodligen stark! Att han sen satte sig lite på sandbanken inne i viken gjorde ju bara "äventyret" ännu roligare. För en kort sekund så trodde jag att det skulle bli helikopter hem.....hade inte klagat.... Iväg kom vi till slut och det var en upplevelse att se havet på detta sättet, kanske enda gången i livet. Frös som en liten blå, men stod ändå en stor del av resan framme i fören, medan C fegade ur inne i den varma styrhytten. (Balansen kankse var återställd med tanke på badandet bland isflaken kvällen innan, i och för sig) Men jag ville inte missa en sekund, och varm kunde man väl bli senare....
 |
Omgivningen duger för en söndagspromenad.....
|
 |
| Ni som varit här ser ju att det är spången till toaletterna. I bland känns den vääääääldigt låååååång..... |
 |
| Vi pratar ordentliga isblock |
 |
| Så häftigt..... |
 |
Lille Joel - vår räddare i nöden!
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar