... på
Salt o Sill och en god natts sömn, var det dags att ta sig hemåt. Men ni ska inte tro att det bara var att kasta loss. Nä, först gällde det att skotta däcket, det hade snöat hela natten. Nä, allra först skulle alla kläder på. En hel procedur med alla lager, på lager, på lager..... Sen gällde det att få loss de stelfrusna tamparna. De var så stela att de stod upp av sig själva. Allt gick bra, så klart och vi tuffade på hemåt.. Inte visste vi då att det skulle ta nästan dubbelt så lång tid som resan upp....
 |
| Marianne är glad trots kylan |
 |
Nästan som ett konstverk
|
 |
| Tidvis var vädret så blött att jag fotade inifrån värmen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar