En ganska blåsig helg i september hade vi - som vanligt - varit ute på Vinga. Det var så gôtt så vi ville inte hem. Vi låg alltså kvar på söndagen. Det är nåt särskilt när en knôkafull hamn blir nästan tom, bara på några få timmar.
Men eftersom vi båda skulle jobba på måndagen gällde det ju att ge sig av ganska tidigt så, redan vid 6-tiden kastade vi loss. Just denna morgonen blåste på ganska bra - 10-13 m/s - så vi revade redan från start. (Egentligen ska vi reva redan vid 8:a....) Men oj vad det gick - tjoho!!!! Vi hade en rent ostlig vind. (För er mina kära landkrabbor betyder det att vinden blåste från land ut mot havet).
En bra bit utanför inloppet till snobbrännan mellan Känsö och Styrsö så "flaxade" det till och helt plötsligt klamrar sig en liten fågel krampaktigt kvar i akterliket på focken. Enda förklaringen vi kunde komma på var att den helt enkelt hade svepts med av vinden ut "till havs". Den såg så tilltufsad ut, och man kan undra hur länge den kastats omkring. Den hade ju så klart ingen chans att flyga mot den hårda vinden. Men allt gick bra, och när vi kom innanför öarna och fått lä så läppte den taget och flaxade iväg in över land. Jag tyckte nog att den vände på huvudet och blinkade tacksamt åt mig - men jag kan ha inbillat mig.....
Det är ändå fantastiskt att man på några timmar kan segla hem på en måndagsmorgon och vara på jobbet i någorlunda anständig tid. Tur att det finns flextid.....
 |
| Fyren på Känsö |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar