... farligt att segla...

... verkar nästan så! För när vi skulle lägga till i Skärhamn (ångrar min bedömning från i somras om att det var Väskustens tråkigaste gästhamn, den är ju riktigt fin när man slipper alla andra, om ni fattar vad jag menar...) och jag skulle ta ett kliv över till bryggan, vad händer? Jag trampar snett och stukar foten!!!! Behöver jag säga att det var samma fot som jag bröt på 4 ställen när jag skulle hoppa i land på Stora Rävholmen för några år sen.... Vad kan jag skylla på? ..... hm...... hm...... Nä kommer inte på nånting. Klantig bara.

Vi hade en plan med att gå till Skärhamn och den var att mysa lite på kvällen. Ju längre fram på hösten, och ju kallare och mörkare det blir, ju viktigare blir maten. På sommaren smakar ju allt bra. Räcker ju att man springer förbi en grill.  På hösten krävs det lite mer planering och att midddan blir lite av dagens höjdpunkt. Så visst åt vi gott, men vi hade ju ytterligare planer. På fredagen skulle vi gå på Nordiska akvarellmuséet men det var liksom inte läge för det. Trevliga och hjälpsamma båtgrannar informerade om att man kunde låna en rullstol i museét. Nja, vi tar väl bilen upp nån helg i stället.

Räcker det med elände? Icke då!!! Kappseglingen Sista chansen på lördan försvann ju i ett nafs. Med facit i hand så hade väl jag kanske övertalat C om att inte delta i vilket fall. Det blåste ju småspik i helgen. Men det visste vi inte då, så lite surt var det. Jag tyckte väl att det kunde vara nog med kappseglingar för i år, men jag hade ändå lyckats peppa upp mig. Nu fick vi i alla fall nästan 8 timmars härlig segling hem på fredan. Var det höstens sista segling ........?

Bilden är från Stora Dyrön