... man är kallad till skepparmöte....

Jojo, man kommer upp sig här i livet! Tjejhelgen med eskaderseglingen "Qvinna ombord" ska utvärderas, och jag var ju ändå skeppare (som om nån av er har missat detta!!!).  Tar nog ändå med mig min "co-skipper" Stina, för det är tack vare henne som jag fortfarande lever lite i hybris och tycker att jag kan....

Det är ändå konstigt att man (=jag) inte riktigt vågar lita på att jag kan. I jobbet, är det nästan tvärtom, då "kräver" jag nästan bevis på att jag har fel (... lite hybris igen....) I vilket fall så har jag funderingar och tankar på hur man kan underlätta för såna som mig att inte bara "ta pinnen" utan också våga vara skeppare. I bland är det små puffar som ger stora förändringar.

Vår kappseglingshistoria fortsätter, även om jag inte var med i helgen. C körde själv och var 6:a (av 17 båtar) i helgens "Kräftköret". Starten gick i Hinsholmen , via Vrångö/Kungsö och sen Styrsörännan tillbaka. Det hade börjat lungt men blåst upp ganska bra fram på dan. Ni som varit i Rörvik förstår att han hade problem att lägga till.

Sa jag att jag ska skriva i Västkustpricken? (För er mina kära landkrabbor innebär det att skriva en artikel om tjejhelgen i Svenska Kryssarklubben, Västkustkretsen medlemstidning)