... här slutar internet....

Nä, så är det ju inte, snarare tvärtom! Jag har bytt adress och plattform så nu gäller det att spara ner en ny adress, bland favoriterna. Ni som är gulliga och har mig på länklista behöver också byta till:

http://luvansseglarblogg.wordpress.com

Denna bloggen får bli som ett arkiv över gamla synder..... Ni är så klart välkomna att hälsa på här igen, men inga nya inlägg kommer att göras.

... sååå vackert...

Dags för en ny bild av Larkander - "In snow"

...musen som röt....

I bland brukar jag "grotta" ner mig i olika diskussionsforum. Särskilt de med många kommentarer. I går hamnade jag i ett av Blur:s från november 2010 och rubriken på Peters inlägg var: Seglingen sätter ner foten. Eller inte. och han inledde så här:

Hej Joakim, jag läste din ledare i senaste numret av Segling och blev lite förvånad. Du har ju tidigare sagt till mig att du inte läser bloggar för att det inte diskuteras något viktigt? Därför blev jag lite häpen när du förfasades så över debatten kring Hyundai Cup och Royal Blue.

Du använder ju sällan kraftuttryck, så man förstår att du var upprörd när du i ett och samma stycke använder uttryck som: fegisar, indoktrinering, spekulativa inlägg, onyanserade och uppenbart okunniga, total avsaknad av logik och analys, skvallersoppa, lynchmobb och intetsägande. Inte illa :-) Och det är väl jag som skall ta åt mig?

Och framförallt mina läsare. Den så kallade lynchmobben. Jag blir dock lite osäker på om du verkligen har följt diskussionen.

En sån ingress kan man ju inte bara låta bli att läsa!  Så det gjorde jag och fortsatte med alla 156 (!!) kommentarerna. Det var både högt och lågt, stort och smått (och kunde man ibland ana en viss antagonism......) och ibland spårade det ut alldeles, men i det stora hela en mycket intressan diskussion. Efter ett tag hajade jag till, för då var det en man som undrade var alla brudar fanns.

Intessant läsning (underhållning) grabbar …men var är brudarna? Hör väl egentligen inte hit och det är kanske något som diskuterats förut? Men det slog mig plötsligt att alla verkar vara män/killar/pojkar här.? Anonyma inlägg får räknas som könlösa. Ni skrämmer väl inte bort tjejerna? Eller läser dom Segling kanske? //Fredrik Monfrino

Direkt kommer denna repliken:

Brudarna är nog här också… hoppas jag! Jag läser iallafall både Segling och Blur och har följt denna tråd (och andra) med intresse! Bristen på inlägg skyller jag på min kvinnliga blyghet ;- //Maria

Sen kommer en ny replik:

Vill minnas en som brukade kommentera som hette SOFIA. Visade sig sedan vara namnet på en båt, skribenten tror jag var den manliga skepparen :D För visst är det synd att det verkar vara få kvinnor som kommenterar. Finns inget att blygas över, det har en del usla kommentarer bevisat ;-) //Sam V

Vad vill jag då med detta? Jo, segling är en riktigt grabbig sport, särskilt på kappseglingar men inte sjutton anstränger vi oss särskilt mycket att ta plats. Vid flera tillfällen ser jag kommentarer på flera forum som faktiskt frågar var vi "brudar" är. Och jag ser flera män som önskar att deras fruar, tjejer, döttrar och kompisar skulle vilja vara lite mer delaktiga. Hur är jag själv då? Inte alls bra, i alla fall inte hittills. Fast när det värsta stormen över de nya SRS-talen har lagt sig, så ska jag också göra mig hörd.

Även möss kan ryta till - i alla fall ha en åsikt... ;)

När vi ändå är igång, så är det väl bara att inse att Bohusracet 2010 var en upplevelse - även om vi var tvungna att bryta pga segelhaveri.....

... Luvans fotoblogg...

.... här ytterligare några minen från Väderöarna i februari.

.... väderfredag - nu med spa....

Jag och C ska på "väderspa" på Stenungsbaden Yacht Club 16-17 april. Vi ska alltså på "kurs" med "mannen, myten, legenden";  TV-meteorologen Lage Larsson,  läs mer här. Men schemat är lagt så att det både finns tid för spa, god mat och dryck och sovmorgon. Rena minisemestern, alltså. Men mellan nöjena ska vi lära oss lite också:

"Lördagen kommer att innehålla sådant väder som alla har nytta av då vi är på sjön. För att underlätta förståelsen av olika vädertyper och prognoser. Var och hur vi kan få tag på prognoser och hur och om man kan bedöma des träffsäkerhet. Vädret kommer att behandla Skandinaviska vatten och Västerhavet och Västkusten i synnerhet. Storskaligt väder som lågtryck och fronter, vindar, dimma, åska strömmar, vågor och viktiga molntyper.

Söndagen kommer att vara inriktad mot kappsegling som bankappsegling, distanskappsegling och havskappsegling. Här bygger de flesta besluten på egna kunskaper och iakttagelser. Därför går vi vidare med flera vädertyper för att få bättre förståelse samt titta på en annan typ av internetinformation som grib-data. Vi lär oss hur viktig luftens stabilitet är för vidare vindteorier. Mer om landbris och moln."

Men nu är det fredag - och ni vet vad som gäller! I dag har vi kommit fram till del 6 i Blurs  meteorologiskola för seglare. I dag handlar det om vindmönster kring bymoln

"I de fem första, lite längre artiklarna, har Måns Håkansson gått igenom de grundläggande teorierna och begreppen. Nu blir det lite mer finlir…

Sommar, sol, vind… och stackmoln. Men vissa dagar växer de fluffiga stackmolnen (cumulus) till sig på höjden och utvecklas med tiden till bymoln (cumulonimbus), med mörk undersida och det typiska ”städet” i toppen."

Bymoln (Cumulononimbus), med det typiska, mer diffusa städet i toppen.

 

... uppladdning pågår....

Tänkte ladda upp inför sjösättningen med lite höstminnen. Här är lite Vrångö, lite Dyrön, lite Kalvsund - och mycket härligt!

... Tjejeskader....

Första helgen i september 2010 var jag med på en fantastisk rolig tjejeskader som Quinna ombord arrangerade. Jag skrev om det i en artikel Västpricken. (Västpricken är Svenska kryssarklubbens medlemstidning för västkustkretsen). Ni som av någon outgrundlig anledning inte har denna utmärkta publikation, får chansen här!

Nefi - och mina fötter som verkar dyka upp överallt...

På fredagseftermiddagen träffade jag mina två seglarkamrater - Carina Kihlberg och Stina Jansson. Vi träffades vid min NF vid Rörvik i Göteborgs södra skärgård. Inte mycket tid för småsnack, vi var redan sent ute och skulle egentligen träffa de fyra andra "tjejbåtarna" klockan 17.00 på Vinga. Efter lite mackel att komma ifrån bryggan så kom vi i alla fall i väg. Närmsta och snabbaste väg var det som gällde. Det blev varken eller! Vi tog Styrsörännan ut, men när vi gjort vårt kanske femtitrettonde slag och vinden började dö ut, så var det järngenuan som gällde.



Allt gick bra, ända tills vi kom till Vinga. Har varit där hur många gånger som helst, men aldrig sett så mycket folk och båtar. Djungelns lag gällde, så då blundar man och låtsas att man inte sett skylten som säger max 3 båtar på nocken.....

Mitt i tilläggningen så hostar motorn till och håller på att lägga av. Jag tittar vädjande på Stina - som står på däck - "HJÄLP - KOM NER - NU ÄR DET PÅ ALLVAR!!!!" Stina kikar på mig, blinkar med ena ögat och skakar på huvudet - det där fixar du själv! Med hjälp av hennes små diskreta signaler med händerna så lyckades jag trots allt att lägga till hur snyggt som helst. Tror knappt att Carina ens hade fattat vad som hände. Anledningen till motorns hostattack visade sig vara en kombination av ganska lite diesel kvar i tanken och "ordentliga kvinnfolk" på däck. Tanken lutade alltså lite framåt, om ni fattar. Jag vill å det bestämdaste göra klart att detta var på intet sätt min analys, utan den är Stinas och Carinas! Tack och lov fanns det känt folk på Vinga som delade med sig av diesel på morgonen så det löste sig.

Vår båt var fylld av massor med mat, jättegod mat, och en massa ytterligare mat. Då har jag inte ens nämnt all frukt och choklad och ost och kex. Vi lyckades knô oss in på Brända fläsket, grill- och matplatsen på Vinga. Tyvärr var ljudvolymen hög eftersom det var fullt med folk att det var en omöjlighet att kunna prata och lära känna tjejerna i de andra båtarna. Efter några timmar blev det ännu värre då en självutnämnd kvinnlig "programledare" med en förskräckande talang för busvissling tog över. Hennes man hade gitarren med sig och f-n ta den som inte var tyst och lyssnade! Vi struntade i "showen" och kröp till kojs.

Vatten var spegelblankt när vi vaknade på Vinga på lördagen. Solen bara vräkte ner, men som sagt det var inte segelvindar precis. Efter skepparmötet, där vi egentligen bara konstaterade att det inte blåste och att vi skulle vara på Hyppeln senast 16.00, så var det dags för en guidad tur på Vinga. Jag följde inte med eftersom jag gått den innan, och dessutom skulle jag ju ragga upp lite diesel. Nu hade jag ju sån tur att det var känt folk där, och med 10 extra liter så kunde vi dra iväg vid 12-tiden. Det verkade ändå som om mina gastar hade rätt i sin analys om "stadiga kvinnor på däck" för med påfyllning gick motorn perfekt! Gissa om alla som låg utanför hamnen och väntade på plats blev glada när fem båtar drog samtidigt!

Skumpa och goa tjejer!

Lördagen var tänkt att användas till olika typer av övningar. Vår båt hade planerat att träna på stoppsträckor från olika vindar och hade tänkt leta upp nåt lämpligt kardinalmärke. Men vi fick nöja oss med en liten flagga (markerade förmodligen nåt nät). Det gick lika bra, fast passerande båtar trodde väl vi var tokiga när vi till synes planlöst kajkade fram och tillbaka samtidigt som vi släppte alla segel. Men det var jättenyttigt för mig och är nästan nödvändigt att träna för att ha känslan om motorn lägger av. Jag har lite svårt att läsa vindarna om det blåser för lite, det blev ju också några "pinsamma" stunder när jag inte hade koll på ens vart vi var på väg.

Väl på Hyppeln så blev det lite sen lunch innan eftermiddagens övningar började. Varje båt blev en station, i vår var det Stina som pratade sjukvård ombord. I andra var det t ex ögonsplitsning eller väjningsregler. Roligt och lärorikt. Det var också kul att se de andras båtar, allt från Malö 38:a till HR 31.


Kvällens överraskning inträffade när det mitt i middagen kom två killar och gav oss en hel säck med nykokta kräftor. Alla stora kastruller och bunkar kom fram och det blev en fullständig orgie i kräftor. ME LIKE!!!! Resten av kvällen ägnade vi oss åt att antingen småskratta, gapskratta eller tjuta av skratt. Däremellan var det väl mest ett ständigt småfnitter. Tänk att man kan ha så roligt, så länge! Å Carina fyllde år - Hurra, hurra, hurra, hurra!

Nu började jag komma in i skepparrollen, (kanske tack vare några glas vin...) så innan vi somnade så ”beordrade” jag min besättning att packa ihop sina grejer innan vi skulle lämna Hyppeln dan därpå. Jojo, ni märker vilken pondus man fick, det började närma sig hybris.

Vi somnade i alla fall gott till skratten från tjejerna i de andra båtarna. Dagen därpå fick vi reda på anledningen till deras skrattorgie, men min uppfostran och prydhet hindrar mig att berätta vidare! Jag säger bara att man aldrig vet vad som syns på skotten i en Malö 38:a.

På söndagen var det dags att ta farväl av tjejerna i de andra båtarna och dra sig hemåt. Men först efter långa diskussioner om vad som varit bra och vad som kunde förbättras. Meningarna var också delade när det gällde att göra om eskaderseglingen till att delta i 12-timmars nästa år. Jag tycker att det verkar som en lysande idé, men några tyckte inte att de var kompetenta nog. Frågan är om inte den inställningen är typiskt kvinnlig. Killar hade knappast resonerat så!

Jag hade ju redan på kvällen innan fått lite skepparhybris, å den höll i sig även på söndan. Vi drog upp storseglet direkt och gled i väg hur snyggt som helst. Nåja, det blev lite knasigt först, men tror inte att någon märkte det… Har ni märkt att ju mer man tabbar sig, ju fler människor och båtar finns det runt omkring? Kan nämna ett flertal gånger när vi har gjort perfekta tillägningar med bara segel, har en enda människa då bemödat sig om att stå på bryggan och titta, inte då!

Nu var det bara rätt ner i Kalvsund och vad hittade vi där? Jo, en Bavaria 33:a som vi började "kappsegla" med. Den visade sig tillhöra en av Stinas fd. elever på utsjöskepparkursen så nu blev det blodigt allvar! Det trimmades och pikades och se på f-n vi drog om dom, tjoho!! Stina hade inte överdrivet när hon berättade om sina tävlingsinstinkter! Visserligen drog dom förbi oss lite senare men ändå! Vårt SRS är 1.10 (från och med i år 1,11) och deras 1,19!

Allt gick bra och vi (= jag) gjorde en perfekt tilläggning hemma i Rörvik. Lite trötta men boostade på självförtroende konstaterade vi att helgen varit hur rolig som helst, och att tjejer kan! Carina blev så peppad att hon direkt anmälde sig till tjejeskadern i Grekland vecka 40.

Tack för en trevlig helg tjejer. Vi ses förhoppningsvis nästa år!